Army Wife

Nu var det länge sen jag skrev. Har inte haft någon inspiration över huvudtaget. I alla fall har vi fått svar från immigrationsverket/ambassaden eller vad man nu ska kalla dem. Och de vill ju självklart ha bevis på att jag är gravid. Att man inte tänkte på det själv! Det är så irriterande. Hade jag bara fått ett intyg av min barnmorska när jag skrev in mig, så hade vi kunnat skicka med det. Men sen att det tar 1,5 månad för ambassaden att säga det är otroligt störande. Men men, så nu har jag sagt helt enkelt att jag får vänta tills i höst. Jag kan inte ha denna stress mer som man har gått runt med sen november. Det är för stressigt med ovisshet, har ju inte bara mig själv att tänka på längre... :-) Men det känns ändå rätt okej, om man ska se till det bra.

Jag får föda hemma, i Sverige
Mamma och pappa får vara med efteråt och vara med sitt första barnbarn i några månader
Alla mina kompisar får träffa bebis innan jag flyttar
Jag behöver inte kasta mig på att hinna med alla grejer som jag skulle behövt göra annars
Jag har tid på mig att verkligen plugga in det jag behöver kunna till alla prov jag ska göra för att bli amerikan
Får vara hemma, kunna spara pengar ordentligt tills jag flyttar

Så det känns rätt okej ändå. Men självklart hade jag velat flytta nu i maj, för att få vara med min älskling. Så han slipper missa mer av graviditeten, så han får vara med under födseln. Nu kommer han missa den och komma efteråt. MEN ännu en gång. Nu ska vi tänka positivt. Våran bebis är frisk och sprattlar runt som en galning, börjar smått känna små puffar :-)