Sudda bort din sura min
Efter jag hade vart på Hawaii och kom hem den 27 november, vart det en chock för oss båda två. Att komma tillbaka till våra rutiner som vi har haft då vi har en tidsskillnad på 12 timmar. Vara med varandra under två veckor var 100 gånger bättre än vi någonsin kunnat drömma om. Det går inte att beskriva. Ligga i hans famn, krama honom, kyssa honom, känna hans doft, sova med varandra, skratta ihop, leva ihop (om än för väldigt kort tid) var helt fantastiskt. Så det blev en chock när jag kom hem och vi inte var med varandra. Plus med min jetlag gjorde att vi var lessna, irriterade, sura på varandra. Plus att han hade mycket med sitt jobb, plus sin skola (han pluggar till lärare vid sidan om armén) gjorde att vi inte kunde prata så mycket med varandra. Och efter 3 veckor åkte jag till Puerto Rico över julen, men det var bara bra. Då fick vi vara ifrån varandra och bli glada på eget håll (som min kloka vän sa) så det är först nu som det känns riktigt riktigt bra mellan oss.
Igår morse var första gången på riktigt länge som vi pratade riktigt länge, även i webcam och med hjälp av skype och det gjorde så mycket. Det var så skönt att äntligen ha ett glatt långt samtal med varandra. Och det fick vi även igår kväll så nu har jag fått massa ny energi från honom och det är så härligt. Det kommer behövas om jag säger så… Men mer om det längre fram!
